Dags att reda ut lite hur jag tycker i olika frågor. Som ni förmodligen alla insett vid det här laget så är jag socialist, men vad beror detta på och vad innebär det för mig? Socialismen är ju en ganska bred ideologi och väldigt många har kallat sig socialister genom åren, varav en hel del av dessa har haft ganska tvivelaktig etik. Jag ska börja med att poängtera att detta är ganska flummigt och det kan i värsta fall finnas logiska fel.
Socialism handlar i grund och botten om gemensamhet. Tanken är att politiken och ekonomin ska utgå från de sociala behoven och att öka de sociala möjligheterna och jämlikheterna för alla, inte bara för några individer med starkt kapital. Vi kan inte få både en ökning av kapitalets frihet OCH en ökning av den sociala jämlikheten. En annan viktig fråga är även att man prioriterar vad som ger mest rättvisa och inte vad som ger mest pengar. För kapitalisten är just själva orättvisan i sig det som är bra d.v.s. ”Greed is good”. Detta genererar tillväxt men är dålig på att fördela den rättvist.
En socialist vill att ekonomin ska styras av människor och inte av kapital. Det är just därför demokratin är så viktig för en socialist. Det handlar om allas rätt till fri information, allas rätt till utbildning, allas rätt till trygghet, allas rätt till en bra sjukvård, allas rätt till ett bra liv etc. Till skillnad från liberalismen anser vi att det ska vara frihet TILL någonting, som t.ex. frihet till att ha en bra skola till skillnad från frihet FRÅN någonting, t.ex. frihet från att betala skatt.
Men varför ska då individen underordnas kollektivet? Varför kan inte alla individer bygga sitt eget liv fritt från andra och inte vara beroende av någon annan än sig själv? Varför ska vi ha denna gemensamhet? Kan inte det jag säger åstadkommas ändå?
Svaret på denna fråga bygger på min etik, nämligen att vi bör maximera det goda för det största antalet människor (eller minimera lidandet). Några fås behov kan inte få stå i vägen för vad som är bäst för kollektivet som helhet. Denna etik kallas utilitarism. D.v.s., vi kan inte låta några rika kapitalägare få diktera de villkor som ska gälla för vårt samhälle, utan vi måste ha en bred demokratisk bas för de regler som ska gälla för vårt samhälle. Argumentet att det är bra för de fattiga om de rika får det bättre förkastar jag direkt. Vi måste därmed skapa en politik som sätter de många i centrum, och i Sverige idag finns det få riktigt rika och många med ingen förmögenhet alls. Alltså måste vi ta från de rika och ge till det fattiga då nettolyckan kommer att bli högre.
Men varför ska man göra detta kanske någon undrar? Har inte de rika, precis som alla andra människor okränkbara rättigheter, rättigheter till sitt liv, rättighet att äga, rättighet att inte bli förtryckt etc. Svaret är nej enligt mig och det gäller inte bara de rika utan ALLA. De rättigheter som vi pratar om här bygger ändå på moraliska åsikter och moralisk levnadssyn. Nu kommer vi in på min andra inspirationskälla, nämligen nihilismen.
Enligt wikipedia är nihilism är en filosofisk inriktning som anser att världen - och speciellt mänsklig existens - saknar objektiv mening och värde. Det finns alltså ingen objektiv grundval för etik och moral. Alla samhällen anser, har ansett och kommer att anse olika i frågan och därmed är det ganska svårt att prata om objektiva värden. Rättigheten till sitt liv är just en moralisk åsikt och inte något objektivt. De rättigheter som alltså bör finnas är alltså bara de som folket stödjer. Därför är det enligt mig helt OK att ta tillbaka vilka rättigheter man vill så länge samhället vill det och så länge man kan åtgärda det i efterhand (d.v.s. att den demokratiska processen finns kvar). Detta är återigen en anledning till att jag älskar demokrati, för det är det enda system idag där man kan få en uppfattning av majoritetens vilja och hur de vill att samhället ska se ut, förutsättningar som är nödvändig för både utilitarism och nihilism.
Vad är det då som hindrar mig från att använda min politik hur brutalt jag vill, vad är det som skiljer mig från brutala diktaturer, med undantag av annorlunda åsikter. Svaret är min syn på moralansvar. Den bygger på att du är alltid ansvarig för allt du har gjort även om du inte visste om dess konsekvenser. Om du plockar upp en människa som liftar och han sedan dör när en annan bil kör in i sidan är du delvis ansvarig för detta. Bygger man som vetenskapsman ihop en atombomb är man ansvarig för ifall någon idiot detonerar nämnda bomb så miljoner människor dör. Alla handlingar leder till konsekvenser och därför måste det alltid finnas en viss försiktighet i det man gör.
Observera dock att man är också ansvarig ifall man INTE agerar och något händer. Som Moliere sa: "It is not only for what we do that we are held responsible, but also for what we do not do." Därför har man inte alltid lyxen att kunna fatta det bästa tänkbara beslutet. För att komplicera saker ytterligare så är inte saker som rör den subjektiva verkligheten (moral, ekonomi, politik, filosofi etc.) alltid detsamma i olika samhällen vid olika tidpunkter. Man kan alltså inte dra bra slutsatser om hur t.ex. en ekonomisk modell fungerar, för det är inte vetenskap som t.ex. fysik och kemi.
Detta sammanfattar ungefär det mesta och ger en någorlunda bra förklaring till varför jag älskar socialism och demokrati.
10 kommentarer:
Först och främst tror jag du använder nihilism fel. Så vitt jag förstår så går det inte att vara nihilist och ha någon slags åsikt om hur samhället bör vara organiserat eller vad som ska vara tillåtet. För att kunna säga det måste man göra det utifrån en ståndpunkt om vad som är rätt och fel. Enligt nihilism är inget rätt, fel eller bättre än något annat.
Angående följande: "De rättigheter som bör finnas är de som folket stödjer". Hur applicerar du detta på nationer eller grupper med människor? Kan en delmängd av en grupp människor bryta sig ur gruppen? Kan en nation gå in i ett annat land fastän den nationen motsätter sig det? Jag har svårt att se hur man kan lösa denna problematik på annat sätt än att se hela mänskligheten som en grupp om utilitarism fortfarande ska fungera. I annat fall ser jag det inte som om det går att påtvinga någon någonting eftersom den kan bryta med gruppen.
"Så vitt jag förstår så går det inte att vara nihilist och ha någon slags åsikt om hur samhället bör vara organiserat eller vad som ska vara tillåtet. För att kunna säga det måste man göra det utifrån en ståndpunkt om vad som är rätt och fel."
Jag skulle snarare säga att en nihilist inte tror på absoluta sanningar eller fasta moraliska regler. Bara för att objektiva sanningar saknas så måste vi ju ändå bygga upp någon form av samhälle som ska baseras på något. Demokrati avgör vad som är populärast och som utilitarist vill jag då att majoriteten bestämmer.
Det är en skillnad på personlig, subjektiv synpunkt och objektiv sanning. Det är därför jag är så noga med att poängtera att allt är åsikter.
Det är mycket möjligt att jag använder nihilism fel. Däremot så är avsaknaden av objektiv sanning inget hinder för att ha personliga åsikter om hur ett samhälle ska se ut enligt mig.
Det finns ingen objektiv grundval för etik och moral men det betyder inte att vi inte bör sätta upp moraliska regler. Det intressanta i sammanhanget är att komma ihåg att den moraliska reglen bär kraft för att vi vill ha den och inte pga av någon "sanning".
Eftersom jag varnade för flum så finns det en viss risk att jag är oklar i vad jag menar.
"Kan en delmängd av en grupp människor bryta sig ur gruppen? Kan en nation gå in i ett annat land fastän den nationen motsätter sig det?"
Ja på första. Lite osäker på vad du menar med "gå in i ett annat land". Om du menar krig så är svaret Ja.
"I annat fall ser jag det inte som om det går att påtvinga någon någonting eftersom den kan bryta med gruppen."
Då får man isåfall skapa en egen nation eller något. Observera att vid krig så behöver du inte ha stöd av landet du anfaller utan bara ditt eget land. Glöm inte att det kommer att bli konsekvenser.
Om du t.ex befinner dig i land A, med mig och en till och du bryter dig ur oss och bildar land B så kan du göra det. Vi kan dock anfalla dig om vi vill och krig utbryter mellan länderna.
Så Ja, man kan bryta enligt mig. Denna brytning kommer då förmodligen få konsekvenser.
Nu tror jag att jag förstår hur du menar. Rätta mig om jag har fel. Människan har inget värde, skyldigheter eller några rättigheter. Det är därigenom fritt fram att göra vad man vill och vad som helst mot vem som helst. Men eftersom alla andra har den möjligheten också kan man bli bestraffad av andra. Personer kan gå samman och införa ett system av regler som de kan påtvinga andra individer. Det är dock ingen som har någon skyldighet att följa dessa system.
Utifrån detta, hur kan du resonera dig fram till att ett samhällssystem är bättre än ett annat utan att härleda det till att människan eller något annat har ett värde? Som jag ser det så går det inte i detta fallet att resonera sig fram till om något är rätt eller fel, bättre eller sämre. Varför ska vi följa utilitarismens principer? Det enda vi kan göra är att rycka på axlarna och säga att det är ett sätt att strukturera samhället.
"Personer kan gå samman och införa ett system av regler som de kan påtvinga andra individer. Det är dock ingen som har någon skyldighet att följa dessa system."
Nästan. Du har skyldighet att följa ett system av regler som majoriteten bestämt för att annars skulle det bli kaos. Det som kan hända är att inom vissa områden kommer man ha en majoritet för något annat.
Jag är inte anarkist. Jag vill ha regler för att sätta upp samhället med. Dessa regler måste dock hela tiden kunna ändras.
"Utifrån detta, hur kan du resonera dig fram till att ett samhällssystem är bättre än ett annat utan att härleda det till att människan eller något annat har ett värde?"
Jag tror du missar en sak (eller så är det jag som är flummig). Utilitarism är det sättet som jag anser att ett land ska styras på. Det har egentligen ingenting att göra med vad man anser är rätt och fel. Det är endast ett sätt att få bästa möjliga.
Att rycka på axlarna och säga att det som sker sker innebär ju att man inte använder sin röst för att försöka nå majoritet för sina åsikter.
Bara för att jag anser att några fås behov inte kan få stå i vägen för vad som är bäst för kollektivet som helhet och att socialism är bäst för att uppnå detta så betyder ju inte det att alla håller med mig.
Mina åsikter baseras inte på värden utan av en tro/etik som säger migt vad som är rätt och fel.
"Som jag ser det så går det inte i detta fallet att resonera sig fram till om något är rätt eller fel, bättre eller sämre."
Det gör jag inte heller. Jag pratar om vad jag tror och anser. Jag undviker att använda ord som rätt och fel, bättre och sämre och när de används endast för att förklara min egen personliga åsikt. Jag tror inte på en objektiv sanning eller objektiv moral utan på en föränderlig som förändras beroende av vad människor tycker och tänker i olika frågor.
Mitt mål om man ska kalla det så är att försöka övertyga andra om att mitt synsätt är bättre utifrån vad jag anser.
Missade jag vad du försökte säga i ditt inlägg?
Jag tycker du har två åsikter som motsäger varandra. Låt mig förklara. :)
Du säger att ingenting har något värde, det finns inget rätt eller fel, bra eller dåligt. Men samtidigt säger du att samhället bör vara strukturerat på ett visst sätt. För att kunna säga att ett samhällssystem är att föredra måste man säga att systemet påverkar något vi värderar. Alltså finns det något eller några saker av värde. Om det sedan finns objektiva värden eller om allt är relativt är en annan sak.
Som jag har förstått dig så menar du att det finns värden (alltså att det går att säga att något är bra t.ex.), men det är upp till var och en att bestämma vad som har ett värde.
Nu till var jag tycker du säger motsäger dig själv vad gäller människors skyldigheter. Detta "Du har skyldighet att följa ett system av regler som majoriteten bestämt" går inte ihop med "En delmängd av en grupp människor kan bryta sig ur gruppen". Antingen har delmängden rätt att bryta sig ur gruppen, och då har människor inte en skyldighet att följa majoriteten eftersom de när som helst kan lämna gruppen. Eller så har de inte rätt att bryta sig ur eftersom det bestäms av majoriteten.
Vilka rättigheter och/eller skyldigheter har människor? Vad är det du tycker har ett värde?
Är exempelvis mänskligt lidande något dåligt? I så fall, har människor en skyldighet att motarbeta detta, eller endast en skyldighet att inte orsaka mänskligt lidande? Har exempelvis friheten att göra vad man vill något värde? Hur motiverar du att man har rätten att vara delaktig i att bestämma över gruppen, men inte över sig själv?
Det jag tycker är intressant är hur du återknyter hur samhället ska vara strukturerat till dina grundläggande värderingar om rättigheter/skyldigheter och värden.
"Du säger att ingenting har något värde, det finns inget rätt eller fel, bra eller dåligt. Men samtidigt säger du att samhället bör vara strukturerat på ett visst sätt. För att kunna säga att ett samhällssystem är att föredra måste man säga att systemet påverkar något vi värderar. Alltså finns det något eller några saker av värde. Om det sedan finns objektiva värden eller om allt är relativt är en annan sak.
Som jag har förstått dig så menar du att det finns värden (alltså att det går att säga att något är bra t.ex.), men det är upp till var och en att bestämma vad som har ett värde."
Ja, det är rätt uppfattat. När jag säger att ingenting har något värde så menar jag att det inte finns något objektivt sant. De enda värden som alltså finns är de som vi bestämmer ska finns. Detta gör dem inte "goda" eller "sanna" på något sätt dock.
"Antingen har delmängden rätt att bryta sig ur gruppen, och då har människor inte en skyldighet att följa majoriteten eftersom de när som helst kan lämna gruppen. Eller så har de inte rätt att bryta sig ur eftersom det bestäms av majoriteten."
Först måste sägas att detta är en svår fråga för mig att svara på. Men jag ser det så här: En delmängd kan vara en majoritet inom ett litet område och kan därmed fatta ett demokratiskt majoritetsbeslut att bryta sig ut.
Vi får då dock en uppretad majoritet som anser (med all rätt) att detta är fel. Detta har skett i kosovo nyligen nu. Jag kan förstå ifall Serberna är vansinniga men det ligger i områdets rätt att bilda ett eget land. Jag skulle dock ha full förståelse för Serberna ifall de totalbojkottar det nya landet.
Observera att jag tycker att du förenklar när du skriver att "de när som helst kan lämna gruppen". Det är ett ganska stort steg och du har svårt att kunna ändra dig i efterhand. Lämnar du t.ex Sverige för att slippa betala svensk skatt ska du sedan ifall du kommer tillbaka tvingas betala skatten retroaktivt. Det handlar om att ta ansvar för den situation du sätter dig i.
"Vilka rättigheter och/eller skyldigheter har människor? Vad är det du tycker har ett värde?"
Inga skyldigheter eller rättigheter som inte vi gemensamt bestämt. Ett kollektiv är alltså en garant för att ha några rättigheter överhuvudtaget som respekteras.
Om vi istället pratar om vad jag anser är rätt och fel så kommer vi då tillbaka till att jag anser att frihet är att ha rätt TILL någonting och inte FRÅN någonting. Rätt till utbildning, rätt till trygghet, rätt till en bra sjukvård, rätt till ett bra liv etc.
Vi kommer också in på det som jag anser är rättvisast. Jag anser att socialismen är det bästa sättet att maximera det goda för det största antalet människor. Jag anser nog att mänskligt lidande är dåligt och att människor har en skyldighet att motarbeta detta. Detta anser jag görs bäst med socialism.
Jag gillar inte ordet värde överhuvudtaget eftersom det får mig att tänka på något objektivt, men jag anser att friheten att göra vad man vill inte har något värde alls. Denna frihet kommer nämligen enligt mig gå emot det jag menar med rättvisa. Vi kommer inte att maximera det goda utan fördela det ojämnt till vissa grupper. Frihet att göra som man vill har man därför bara i det fall då det man gör inte kan påverka någon annan negativt enligt mig. Detta är naturligtvis en definitionsfråga, men om du t.ex. vill gå i en privatskola och jag då anser att detta är någonting dåligt för samhället i övrigt(vilket jag gör) så kommer jag försöka stoppa dig. Några fås behov kan inte få stå i vägen för vad som är bäst för kollektivet som helhet (detta är en åsiktsfråga).
Observera återigen att det inte finns rätt eller fel utan bara åsikter. Jag hävdar inte att jag besitter någon sanning.
"Det jag tycker är intressant är hur du återknyter hur samhället ska vara strukturerat till dina grundläggande värderingar om rättigheter/skyldigheter och värden."
Tack, tror jag.
"Det jag tycker är intressant är hur du återknyter hur samhället ska vara strukturerat till dina grundläggande värderingar om rättigheter/skyldigheter och värden."
Tack, tror jag.
Det var inte så jag menade. Som jag ser det är det inte intressant att diskutera om t.ex. socialism är att föredra eftersom det svaret beror helt på vilka grundläggande värderingar man har. Så det jag skulle vilja fokusera på är exakt vilka skyldigheter/rättigheter människor har och vad som har ett värde (även om det bara är dina personliga åsikter) för att därifrån försöka komma fram till om utilitarism och socialism verkligen följer från det.
Jag har nämligen en känsla av att det är svårt att motivera utilitarism utifrån vad folk brukar ha för värderingar och det var därför jag tyckte det kunde vara intressant att diskutera detta. Men om det visar sig att utilitarism följer från dina värderingar så ser jag inget fel med att hålla de åsikterna.
Hur får du ihop socialism med utilitarism? Jag kanske har en felaktig bild av utilitarism. Låt oss säga att man kan vara på tre positioner i samhället. Man kan ha det bättre än genomsnittet, lika bra eller sämre. Som jag förstår det säger utilitarism att vi kan tvinga ner några personer till en sämre position än genomsnittet om det resulterar i att den totala lyckan ökar. Men säger inte socialism att alla har rätt till samma möjligheter (ha det lika bra som genomsnittet) och att vi därigenom inte kan tvinga ner någon till en sämre position?
Socialism säger väll redan att vi har rätt och bör tvinga ner de som har det bättre till genomsnittet, så vad tillför i så fall utilitarism?
"Rätt till utbildning, rätt till trygghet, rätt till en bra sjukvård, rätt till ett bra liv etc."
Varför har man dessa rättigheter? Krockar inte "ren" utilitarism med detta? Om man ska följa utilitarism så får man väll säga att vi föredrar om alla får sjukvård. Men om vi kan rädda hundra personer genom att inte behandla en person vars behandling kostar väldigt mycket så bör vi inte utföra behandlingen?
Så min fråga är vad exakt är utilitarism för dig och hur går det ihop med eller tillför något till socialism?
"Som jag förstår det säger utilitarism att vi kan tvinga ner några personer till en sämre position än genomsnittet om det resulterar i att den totala lyckan ökar. Men säger inte socialism att alla har rätt till samma möjligheter (ha det lika bra som genomsnittet) och att vi därigenom inte kan tvinga ner någon till en sämre position?"
Nja. De vi vill "tvinga ner" till en sämre position är de som redan har det bättre än genomsnittet. Så jag vill inte tvinga ner någon till en sämre position utan till samma position.
"Varför har man dessa rättigheter? Krockar inte "ren" utilitarism med detta? Om man ska följa utilitarism så får man väll säga att vi föredrar om alla får sjukvård. Men om vi kan rädda hundra personer genom att inte behandla en person vars behandling kostar väldigt mycket så bör vi inte utföra behandlingen?"
Inte nödvändigtvis. Antag att det kommer in tre trafikskadade till ett sjukhus. En av patienterna är svårt skadad, de två andra lättare skadade. Resurserna är knappa. Tillgängliga vårdresurser kan antingen användas på ett sätt som samtliga blir rullstolsbundna eller så att den svårt sjuka blir permanent sängbunden medan de två andra blir helt friska. Kanske blir lyckan störst i världen om de två blir helt friska men är detta något vi är beredda att acceptera? En utilitarist (enligt mig) måste i ett samhälle ta hänsyn till hur alla medborgare påverkas, inte bara till situationen i sig. Tryggheten för alla samhällsmedborgare i att tro att man kommer räddas på sjukhuset om man har livshotande skador är en väldigt tung faktor att väga in i detta.
"Socialism säger väll redan att vi har rätt och bör tvinga ner de som har det bättre till genomsnittet, så vad tillför i så fall utilitarism?"
Så skulle man kunna se det. Det som socialism kanske inte riktigt har är att resultatet rättfärdigar metoderna för att ta sig dit, så medan en socialist av politiska och väljarskäl kanske inte skulle våga t.ex nationalisera banker så skulle jag göra det utan att tveka eftersom jag då åstadkommer någonting positivt och utveckar samhället framåt. En annan viktig del som kommer ur utilitarism är min demokratisyn. Som du säkert vet så är det inte alla socialister som är demokrater precis som att inte alla kapitalister och liberalister är det heller. Jag är demokrat, just för att jag anser att majoritetsbeslut är det sättet som ett samhälle ska drivas på.
"Så min fråga är vad exakt är utilitarism för dig och hur går det ihop med eller tillför något till socialism?"
Det både socialister och utilitarister är överens om är att individen är underordnad kollektivet. Vi vill också båda fördela det goda jämnt
Jag är regelutilitarist. Det jag menar med utilitarism är att vi ska handla så att om en handling skulle upphöjas till regel skulle den ge de bästa konsekvenserna. Ex: Tre patienter kommer in till ett sjukhus. Samtliga är döende men två av dem kan räddas om organ tas från den tredje och implanteras i de andra två. Jag skulle då säga att vi inte ska döda någon (alltså låta samtliga dö) eftersom om vi skulle döda någon av patienterna för att ta dennes organ skulle vi underminera förtroendet för sjukvården. (detta kan dock vara fel, jag är osäker på om denna regel på sikt skulle ge de bästa konsekvenserna, men jag tror det).
Jag vill därför skapa en värld där det är så rättvist och jämlikt som möjligt. Om alla har det någolunda lika är det rättvist. Det är faktiskt bättre att denna rättvisa finns även om det skulle innebära en BNP-förlust (vilket lite tyder på).
Det jag menar med socialism är att det är det bästa sättet att skapa en värld där det är så rättvist och jämlikt som möjligt (vilket är mitt problem med kapitalism - den är usel på att fördela de resurser den regenererar jämlikt). Om man ser till att minimera klyftor i samhället blir det mer rättvist och jämlikt, medan hela tanken med kapitalismen är att förstora dessa klyftor. Jag ser en motsättning mellan individer med stark kapitalmakt och social jämlikhet. Jag hävdar därför att de rättigheter jag föreslår och min ekonomiska syn överrensstämmer med utilitarismens syn på utjämnandet av klyftor = mer rättvis fördelning = maximering av det goda.
Det måste poängteras att utilitarism uppvisar stor variation och det finns ingen "sanning" inom den då den är full av subjektivitet.
Okej. Jag hänger med på hur du tänker. En fråga ur ren nyfikenhet: Skulle det vara möjligt att driva företag i ditt utopia? När det går bra för företaget så börjar man hova in massa pengar och får det bättre än alla andra. Förespråkar du en alternativ modell av företag för att komma runt detta?
"Skulle det vara möjligt att driva företag i ditt utopia? När det går bra för företaget så börjar man hova in massa pengar och får det bättre än alla andra. Förespråkar du en alternativ modell av företag för att komma runt detta?"
Jag tror inte det kommer behövas andra företagsformer. Ett företag är ju trots allt ingen person utan en institution och även om en chef för företaget tjänar mer så kompenseras det med skatter. Jag tror inte att företag kommer sluta startas bara för att dess chef inte slipper betala skatt & avgifter, man skapar ofta ett företag ut ur någon form av vision.
Observera att jag inte trot på att man kommer att få 100% milimeterrättvisa. Det man kan få är bättre än vad vi har idag. Mitt "utopia" förutsätter goda och ärliga människor. Sådana finns inte idag.
Skicka en kommentar