Läser till min glädje i Aftonbladet att gymnasieutredningen föreslår att gymnasiets individuella program ska läggas ner. För en gångs skull säger utbildningsminister och folkpartiledaren Jan Björklund något vettigt till skillnad från hans tidigare bottennapp, nämligen att "Gymnasiets individuella program har varit det svenska skolväsendets mest misslyckade insats. Man lägger ner miljarder kronor varje år i Sverige på att försöka lära 16–17-åringar att läsa och skriva när vi borde göra de insatserna redan i grundskolan"
Håller helt med. Individuella programmet har varit ett försök att sopa ett problem under mattan som vi borde försökt att lösa tidigare, nämligen att för många lämnar högstadiet utan tillräckliga kunskaper i tre av skolans viktigaste ämnen, matematik, svenska och engelska. Att bara flytta pengarna från individuella programmet till grundskolan är dock inte tillräckligt, mer resurser måste till vilket jag hoppas Björklund inser (djupt skeptisk). Att återinföra konvux är också en bra idé.
Även om jag kan förstå att ingen vill att någon ska misslyckas eller sätta upp krav så är det tyvärr ändå så att mål måste nås och vi skadar ungdomarna mer genom att undvika att ta tag i problemet. Självklart måste vi tillåta misslyckande och ge andra chanser, men att medvetet skapa ett program för att slippa ta tag i huvudproblemet är bara feghet. Jag är beskviken på att socialdemokraterna inte löste problemet (Nu är iof inget praktiskt genomfört än, men det ser lovande ut).
T.o.m lärarna tycker detta verkar lovande. Lärarnas riksförbund säger: ”Gymnasiet ska vara en frivillig skolform som bygger på de grundläggande kunskaperna som eleverna har rätt att få på grundskolan. Att göra grundskolan ansvarig för att alla elever når målen är rätt tänkt”
Nu krävs mer pengar, mindre neddragningar, speciallärare, mindre undervisningsgrupper etc. Det är också viktigt att prioritera kommunala skolan och inte ge pengarna till friskolor som dränerar kommunala skolan på resurser med skolpengssystemet, som gör att kommunen måste ha kapacitet att ge skolgång åt alla barn, även de som hastigt och lustigt lämnar sin friskola etc. Segregeringen mellan barn är förmodligen det största problemet på lång sikt. Då kommunerna måste betala för något de inte behöver minskar möjligheterna till effektiv hjälp.
Kan man hoppas på att friskolor avvecklas? Knappast tyvärr. Vi får iaf hoppas att denna nedläggning av individuella programmet kan får skolan att bli lite bättre åtminstone.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar