"Ungsocialister" av Eiler Viljebrand

De komma med röda kinder,
med själ i brand.
De äro de unga. Dem binder
ej slavars band.
De äro den nya tiden,
en hugstor släkt.
De göra att man ur friden,
ur dröm blir väckt.

De hylla den fria tanken,
de lyda den.
Och lagarna ge de fanken,
de äro män.
För intet tillbaks de rygga,
dem eldar hat.
Men de, blott de skola bygga
vår "framtidsstat".

Och intet i världen de äga,
men klaga ej.
Ty de kunna likväl säga
ett trotsigt nej!
De vilja ej lyda, ej höra
en konungs bud.
De äro de fria; de göra
sig själva till gud.

De hava inga vänner
och ingen dem förstår.
Men jag, jag vet och känner
att endast den, som slår,
kan komma fram till målet:
en skön och frigjord värld.
Vår enda makt är stålet
i tankens vassa svärd.

De kunna icke akta
en guldets religion.
De vilja icke slakta
en utländsk legion.
Men deras hjärta ömmar
för folkets bittra nöd.
De drömma ljusa drömmar
om liv i solens glöd.