Många tomma ord

Ingen har väl undgått att det är Irakkonferens i Stockholm. Det ockuperade landet Irak, ockupanten USA och FN har på svensk mark pratat igenom hur Iraks framtida problem ska lösas. En viktig frågeställning, även om jag mest är inne på att låta USA ta hand om det elände de själva har skapat, möjligen med hjälp från omvärlden, när de lämnat Irak, bett om ursäkt för ockupationen, spärrat in Blackwater i amerikanskt fängelse och annullerat alla oljekontakt. Har man som USA:s utrikesminister Condoleezza Rice inställningen att "vi är ju där på irakiernas inbjudan" så blir det svårt att lösa några problem.

Tyvärr var det från både Nuri al-Maliki men främst Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare. Han upprepade hur "commitade" alla var, men konkreta exempel verkade vara svårt att åstadkomma. Handel nämndes, men det var mest förväntningar på det privata istället för en offentlig vilja att åstadkomma direkt, en mycket vanlig sjukdom idag. Kändes lite som att världen vill ge Irak sitt fulla politiska stöd och önska lycka till utan att göra något konkret.

Det vore bra om faktiskt något kom ut av konferensen och det inte bara blir en politisk tillställning i inbördes beundran.