Läser i DN en lång artikel om förhållanden på Kuba. Framsteg som gratis sjukvård, utbildningen och stödet till idrotten ställs mot svårigheten att få tag i varor (förmodligen är USA: s handelsblockad ansvarig till viss del), dubbla valutor och ineffektiva femårsplaner. Ekonomin går ju bättre (pga Venezuelas subventionerade olja?) och folket kommer nog få det ekonomisk bättre på sikt, men den stora frågan återstår – när blir det demokrati?
Det verkar som att ledarna börjar inse problemen med det stängda samhälle de byggt upp och vill ha debatt. Även om jag tycker att det är bra att Kuba öppnar upp till debatt så vill jag se ett demokratiskt val oinfluerat av vare sig inhemsk eller utländsk påverkan där det kubanska folket faktiskt får makt att avsätta sina ledare. Jag är ganska säker på att Castro inte har det stödet han hade då kuppen mot diktatorn Batista gjordes – då han var en skäggig, ung frihetskämpe. Nu, 48 år senare är han en skäggig, gammal diktator som förvandlat Kuba till ett samhälle han förmodligen inte tänkt sig 1959.
Naturligtvis är inte allt hans fel. Det högst odemokratiska och styrande USA har ju gjort sitt bästa med att sätta in en ny Batista (precis som de hjälpte till att störta Allende i Chile) och lagt en handelsblockad, som dels har nästintill förstört Kubas ekonomi och dessutom ger Castro något att skylla på (vilket är helt logiskt, blockaden har skadat mer än Castro). Detta räcker dock inte som förklaring varför den 80-åriga diktatorn inte gjort någonting för att skapa ett öppet demokratiskt klimat. En införande av demokratin skulle en gång för alla visa om Fidel Castro anses som frihetskämpe eller förtryckare av det kubanska folket.
Inför allmänna val, tillåt opposition och ge dem pengar att kandidera för, släpp de politiska fångar som finns, tillåt en fri media och avlägsna korruption ur det kubanska samhället. Det, Fidel Castro vill jag ha i julklapp av dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar